Hej på er,

Nu är jag hemma igen efter en fantastisk vandring (lite i Frankrike, mest i norra Spanien).

Det blev 27 mil på 10 dagar och hela tiden med strålande solsken.

Jag kommer inte att kunna återge upplevelsen… Den måste upplevas själv. Men jag ska försöka återge några reflektioner…

Vandringen var klart mer utmanande än vad jag hade trott innan. Ibland undrade jag vad jag hade lurat ut min morsa till… vid ett tillfälle, när backen var som allra mest brant, när underlaget var som allra mest stenigt och när värmen var tryckande. Då var jag orolig för morsan. Morsan var så trött så hon var illamående. Men, det häftiga är att längst vandringsleden är alla så generösa och hjälpsamma. En tysk och jag bar tillsammans morsans ryggsäck och en ung tjej (också från Tyskland) sprang med vatten till morsan. Själv var jag tvungen att hänga med den manliga tyskens tempo (vi bar tillsammans ryggsäcken på en trästav). Förutom denna incident fixade morsan detta galant, trots att det var tufft ibland. Jag är stolt och imponerad.

Fascinerande är också att när man går cirka 2-3 mil om dagen så ömmar inte blåsor, ryggsäcken känns inte tung etc. Något annat spännande är hur nära naturen vi befinner oss och vi är verkligen är i NUET… & använder våra fem sinnen på ett starkare/kraftfullare sätt. Vi hör, ser, känner, luktar, smakar….  det är magisk.

Trots att det ibland är tufft, vill du bara ha mer, mer, mer…. du formligen längtar till du ska gå upp kl 05.30-06.00 dagen efter för att vandra (och då är jag ändå morgontrött!).

Det var så kul med alla dessa spännande möten – med människor från hela världen. Det är inte ovanligt att du diskuterar djupt med människor du knappt känner. Många unga människor (jag trodde att det var mest äldre som vandrade) alla med olika syften – utmaning, komma bort från ekorrhjulet ett tag, en journalist och en fotograf som gjorde detta som ett projekt i deras företag mm.

Sista dagen var super. Kanske för att jag visste att det var sista dagen. Då lyssnade jag på min Iphone för första gången på 10 dagar. Jag spelade musik på högsta volym och njöt i fulla drag när jag passerade by efter by, upp för berg och ner för berg… jag gick sista dagen mer än 4 mil. Frihetskänsla och endorfinkickar gånger hundra

Många gjorde detta på egen hand, vilket inte är någon big deal eftersom du träffar många längst vägen. Du är aldrig ensam, om du inte vill förstås.

En sak är säker – vandra kommer jag att göra igen! Och troligen kommer jag fortsätta vandringen nästa år mot Santiago De Compostela.

Bien Camino!

Bästa!

/Ursula

Yes, nu är det dags! Vi startar vandringen i franska pyreneerna…och går över till Spanien… vi får se hur långt vi hinner på två veckor!

Jag kommer inte att läsa mina mejl,  eller lyssna av meddelanden på mobilen.

Ha det gott/Vi hörs igen, den 8:e juni är jag tillbaka i gen! /Ursula

Snart bär det iväg..

Snart bär det iväg!!!

I morgon kväll tar jag tåget till min mor och på måndag morgon bär det av mot Spanien….

Det slog mig att jag har en väldig röra när det gäller färger och annat ”bra kvalitet är viktigare än hur det ser ut” … men så slog det mig att jag ska ju hoppa på tåget i Kalmar, inte så kul att se ut som en ”fågelskrämare”, med lager på lager i olika färger.

Så i dag var jag på H&M och köpte lite schyssta bomullsskjortor, byxor mm som matchar lite bättre – så fåfäng man är! Känner jag min mor rätt har hon ännu sämre matchning än jag, så jag passade på att köpa lite till henne också Problemet är bara att jag vill ju inte bära på mer än max 7-8 kg….

Längtar gör jag l!!!!

Nu ska jag smyga mig ut i solstolen och köra ett mentalt träningspass innan jag fortsätter med uppsatsen ( läser sista terminen på distansprogrogrammet Ledarskap & Organisation)

Allt gott

/Ursula

I dag är det mindre än 3 månader tills jag och min mor ska ut och pilgrimsvandra.

Vi startar i St Jean Pied de Port i Frankrike och vandrar över bergen till Spanien.

De pratar inte engelska, särskilt inte på landsbygden, min mor läser just nu spanska för fullt, själv hinner jag inte med det, utan jag får använda kroppsspråket desto mer …

Vandra, vacker natur, bort från ”i-landbekymmer”, nära sig själv, nära människor från alla delar av jordens hörn och att få dela detta med min underbara mor…ser fram emot detta!!!

Ha det gott/Ursula

Pilgrimvandring