Hej på er,
Nu är jag hemma igen efter en fantastisk vandring (lite i Frankrike, mest i norra Spanien).
Det blev 27 mil på 10 dagar och hela tiden med strålande solsken.
Jag kommer inte att kunna återge upplevelsen… Den måste upplevas själv. Men jag ska försöka återge några reflektioner…
Vandringen var klart mer utmanande än vad jag hade trott innan. Ibland undrade jag vad jag hade lurat ut min morsa till… vid ett tillfälle, när backen var som allra mest brant, när underlaget var som allra mest stenigt och när värmen var tryckande. Då var jag orolig för morsan. Morsan var så trött så hon var illamående. Men, det häftiga är att längst vandringsleden är alla så generösa och hjälpsamma. En tysk och jag bar tillsammans morsans ryggsäck och en ung tjej (också från Tyskland) sprang med vatten till morsan. Själv var jag tvungen att hänga med den manliga tyskens tempo (vi bar tillsammans ryggsäcken på en trästav). Förutom denna incident fixade morsan detta galant, trots att det var tufft ibland. Jag är stolt och imponerad.
Fascinerande är också att när man går cirka 2-3 mil om dagen så ömmar inte blåsor, ryggsäcken känns inte tung etc. Något annat spännande är hur nära naturen vi befinner oss och vi är verkligen är i NUET… & använder våra fem sinnen på ett starkare/kraftfullare sätt. Vi hör, ser, känner, luktar, smakar…. det är magisk.
Trots att det ibland är tufft, vill du bara ha mer, mer, mer…. du formligen längtar till du ska gå upp kl 05.30-06.00 dagen efter för att vandra (och då är jag ändå morgontrött!).
Det var så kul med alla dessa spännande möten – med människor från hela världen. Det är inte ovanligt att du diskuterar djupt med människor du knappt känner. Många unga människor (jag trodde att det var mest äldre som vandrade) alla med olika syften – utmaning, komma bort från ekorrhjulet ett tag, en journalist och en fotograf som gjorde detta som ett projekt i deras företag mm.
Sista dagen var super. Kanske för att jag visste att det var sista dagen. Då lyssnade jag på min Iphone för första gången på 10 dagar. Jag spelade musik på högsta volym och njöt i fulla drag när jag passerade by efter by, upp för berg och ner för berg… jag gick sista dagen mer än 4 mil. Frihetskänsla och endorfinkickar gånger hundra 
Många gjorde detta på egen hand, vilket inte är någon big deal eftersom du träffar många längst vägen. Du är aldrig ensam, om du inte vill förstås.
En sak är säker – vandra kommer jag att göra igen! Och troligen kommer jag fortsätta vandringen nästa år mot Santiago De Compostela.
Bien Camino!
Bästa!
/Ursula
