Archive for april 2010

Samarbete med Pepiris och Rådgivarskolan

Jarl HR har nyligen påbörjat ett nära samarbete med Pepiris (som i sin tur äger och driver Rådgivarskolan) som nu ska bygga upp sin verksamhet i sydostregionen.

Pepiris och rådgivarskolan erbjuder utbildningar inom strategi och ledarskap,  metoder och konsultstöd.

Mer info kommer!

Rådgivarskolan

Pepiris

En vanlig dag

I dag ska jag intervjua ett par framgångsrika e-handlare till min studie. Vad är utmärkande för dessa framgångsrika e-handlare? Man brukar säga att det är skillnaden som gör skillnaden. Hur utmärker sig dessa? Sedan har jag coaching inbokat för att sedan avsluta dagen med att planera morgondagens utbildning i personlig utveckling genom mental träning.  Om jag hinner tänkte jag gå och lyssna till Affärsskap som i eftermiddag/kväll handlar om att gå från idé till marknad. Innovationsrådgivaren från ALMI kommer bland annat och föreläser.

Ha en fin dag/

Ursula

Är du chef för första gången? Jarl HR coachar förstagångsledare.

Att gå från att vara medarbetare till att vara ny som chef/arbetsgivarföreträdare innebär ofta en stor, och ibland svår, omställningsprocess.  Många gånger handlar det om att att byta identitet från att vara expert till ledare.

Om du inte att tar det avgörande identitetsskiftet kan det bli tufft, och det är lätt att känna sig ”klämd” både underifrån och uppifrån.

Som chef är du ditt allra viktigaste ”chefsverktyg”. För att jobba med & utveckla människor är det fiffigt att vara ”proffs” på sig själv.

Hur reagerar jag i förändringar? Vad triggar igång mig och varför? Vilka är mina värderingar?Vems föreställningar lever jag efter, mina egna eller är det något gammalt som jag ”ärvt”…?

Vilken roll har jag? Vilka är mina förväntningar? Hur får jag mina medarbetare att inte bara göra det de ska göra utan VILJA göra det – med energi och engagemang? Hur ser jag till att jag har rätt människor i båten, och hur agerar jag när jag har fel människor i båten?

Min erfarenhet är att det praktiska (arbetsrätt, budget, kvalitet, riktlinjer etc) lär du dig. Fokus när du är  ny som chef är att arbeta med din personliga utveckling – för inre trygghet/inre framgång.  Om du har inre trygghet kan det blåsa rätt rejält, och du står ändå stadigt på jorden. Det kan vara kaos, stora förändringar osv.

Tryggheten har du inte runt omkring dig utom inom dig.

Ja, vi skulle kunna fortsätta ett bra tag.

Att gå från att vara medarbetare till att vara chef är ett identitetsskifte. Från den dagen krävs det att du tänker, agerar, värderar på ett helt annat sätt än tidigare. Du ser nu verksamheten utifrån ett helhetsperspektiv och ur ett arbetsgivarperspektiv.

Som ledare är man ensam. Men så behöver det inte vara. Gör som andra framgångsrika ledare – ta hjälp.

Mitt specialområde är coaching av förstagångsledare. Tveka inte, hör av dej förutsättningslöst så berättar jag mer!

Ps. Se nedan länk – tips på mycket bra bok som handlar om att leda för första gången!

Lycka till /Ursula

Tips på bok för förstagångsledare

Fake it until you make it

Läste idag i kvällstidningens bilaga att det var bara fejk med positivt tänkande.  Det är ju bara att testa…

Hur är det för dig? När får du kraft och energi – när du väljer att se ”glaset som halvfullt” eller ”halvtomt”?

Samma verklighet – bara två helt olika sätt att se på verkligheten.

Du kan ändra din sinnesstämning antingen genom att ändra dina tankar, dina känslor eller genom att ändra din kroppsställning – eller allt samtidigt.

Vi säger att du t ex ändrar kroppshållning; stolt hållning, säker blick, brett leende. (Okey, jag vet att det låter tramsigt) Bete dig som när du mår som bäst.

Vad händer? ”Aha” tänker hjärnan. Hjärnan känner igen detta och förknippar din nya kroppshållning, mimik mm med positivt känsloläge vilket gör att hjärnan skickar ut massor ”må bra-hormoner” i kroppen.

Självklart är det viktigt att vi har tillgång till alla våra känslor, att vi är ledsna när vi är ledsna etc. Men det är när vi väljer att fastna i ett negativt, osunt, förhållningssätt som är allt annat än konstruktivt…som vi får se upp och ställa oss frågan ”på vilket sätt gynnar detta mig?”

Jag säger ofta ”väljer att” före en tanke eller känsla. Jag, vet att det kan vara lite ovant i början att byta förhållningssätt t ex från pessimist till optimist. Vi är ju automatiserade för att vi inte ska behöva tänka varje gång vi ska göra något… Men det är när vårt automatiserade snarare stjälper oss än hjälper oss som vi får försöka styra över till ett nytt sätt att tänka, prata mm. Men som tur är blir detta nya sätt att se på världen snart automatiserat och då går det av sig själv. Men visst, jag säger inte att det är lätt, men vem har sagt att allt ska vara lätt? och om syftet är att vi blir framgångsrika i vårt inre så är det väl värd all möda…

Så blev det så där långt igen…

Nu ska jag köra mitt mentala 15 minuters-träningspass…

Vill du öka din personliga effektivitet? En gång för alla!?

Tips! Följ Davids Stiernholms blogg, nyhetsbrev mm ang hur du systematiskt ökar din personliga effektivitet.

Har din situation blivit olidlig?

Så här skapar du ordning om du har…

…en kvart
Satsa på en projektöversikt. Lista eller gör en mindmap över de projekt eller satsningar du driver just nu. Det kan både vara långsiktiga projekt som löper över flera år, eller ett inköp som kräver flera steg.
På varje projekt skriver du ner vad som är ditt nästa steg. Är det att ringa någon, skicka ett mejl, eller väntar du på besked?

David: »De som gör en projektöversikt känner ofta att de har bättre överblick och att de rör sig framåt.«

…en timme
Satsa på en komplett »att göra«-lista. 
Töm huvudet på allt du har att göra. Samla ihop alla lappar, alla mötesanteckningar och alla andra påminnelser som ligger och skräpar. 
Formulera listan i punkter som är konkreta uppgifter. Exempelvis »Ring x«, »mejla y«, »köp gem«.

När du har fått ner allt, kategorisera uppgifterna. Antingen efter:
- Vilket projekt de tillhör.
- Vilken kontext du ska utföra dem i; vid datorn, vid telefonen, med en kollega.
- Hur långt tid uppgiften tar; fem minuter, en kvart, en halvtimme.

…en dag
Satsa på en röjardag. Målet är att få struktur på högarna.
Redan innan du börjar, gör en projektöversikt och en att göra-lista, så du vet hur du ska kategorisera det som finns i högarna.
 Gå igenom hög för hög, se om det finns något i dem som är en att göra-uppgift. När du skrivit ner den, släng materialet. Om du måste spara, kategorisera i olika högar. Köp sedan in hängmappar, pärmar, brevkorgar eller plastfickor för förvaring.
Försök att hålla dig till så få system som möjligt. Om du förvarar material i både pärmar, mappar, korgar och tidskriftssamlare är risken stor att du tappar strukturen.
Av: Maria André
publicerat 2010-04-12

F2 & AFGO

F2 står för ”förutsätt framgång!”. Jag brukar påminna om F2 när jag kör fast i mitt gamla tankemönster!

AFGO är också bra…kan ni gissa vad den står för?

Skapa dej en fin dag!

/Ursula

Livet är för kort för att bara göra måsten, livet är inte ens så långt att vi hinner göra allt vi verkligen vill…

Vad gör du som du inte vill göra?

Vad vill du göra som du inte gör?

Ha en alldeles underbar söndag!

Kram/

Ursula

Vad kännetecknar företag som vuxit 20-25% per år under minst 5 år?

Vad säger forskning?

För långvarig uthållig tillväxt krävs att företaget arbetar såväl med människan, konceptet (planen) och utveckling. Dessa tre komponenter  överlappar  och är beroende av varandra.

Genom våra verktyg på Pepiris,  kan man jämföra sitt företag med utmärkande drag från tillväxtföretag. Verktyget bygger på empirisk forskning inom området.

Verktyg kan vara ett sätt att ta ”tempen” på  företaget, som en nulägesanalys, eller rättare sagt, nulägesdialog – eftersom det är dialogen som är det viktiga för att komma vidare i processen. ”Var befinner vi oss?” ”Vad vill vi?”

Hör av dej till mig om du är intresserad av  information angående detta!

Ha en fin vecka,

Själv är jag på väg upp till Stockholm nu på morgonen,

Allt gott/

Ursula

Ibland måste man ”slå något hårt i huvudet”…

Min filosofi är att fokusera på det som är bra och bortse från det som inte är så bra, min erfarenhet är att om man fokuserar på det som är bra, så brukar det ordna till sig med även det som inte är så bra.

Jag föredrar att se möjligheter istället för problem.

Men!

Ibland kan det vara på sin plats att, som man brukar säga,  ”slå något hårt i huvudet” för att ”vakna till”.  Att ruska om. Röra om. Vad 17:on håller jag på med egentligen? Att ”slå något hårt i huvudet” är då oerhört kraftfullt.

Jag har aldrig rökt jätte mycket, men jag har rökt i många år och då främst under fester och semestrar. Men så en dag kände jag att ”nu får det vara nog” så jag slutade tvärt. Efter några år började jag smygröka lite igen, helt plötsligt blev det ”okey” och jag började mer och mer gå tillbaka till mina gamla vanor igen. Det var sommar, vi var på landet i sommarstugan… Då ställde sig min mans lilla syster upp och röt i med myndig röst;  ”VAD SVAGT AV DEJ ATT BÖRJA RÖKA IGEN”.  Shit, den tog. Svag! Jag!? Först blev jag förbannad men det spelar inte så stor roll eftersom det är effekten som är det intressanta. Det gick upp för mig vad jag höll på med och jag slutade tvärt. Aldrig har rökning känns så motbjudande som den stunden.

Det min mans lilla syster gjorde var att bry sig om mig. Hon visste att här behövdes en näve slås ned i bordet, något mjukt snack hade inte hjälpt här. Hon tyckte förmodligen att det var synd och onödigt att börja igen när jag hade varit så strong. Hon gjorde det för min skull. Jag tackar henne för det idag.

Hur är det med dej? Vågar du vara obekväm och ruska om ibland (under förutsättning att din intentionen är att hjälpa/stärka din vän)?

Kram

Ursula

Har du lärt dig att leva?

Tänk att det är först när vi förstår att livet är ett mirakel som vi lär oss leva

I går såg jag en fantastisk film som bygger på Paulo Coelhos bok ”Veronika, bestämmer sig för att dö”.

Veronika som, utåt sett, har allt man kan önska sig bestämmer sig för att ta sitt liv. Livet är allt annat än meningsfullt.

Efter ett par veckors koma vaknar hon upp på ett mentalsjukhus. Hon får veta att hon bara har en kort tid kvar att leva och först med den vetskapen om att hon snart ska dö, börjar hon sakta lära sig att leva till slut.

Jag lyssnade på ett radioprogram för en tid sedan, de menade att människor som har störst ångest för att dö, är de, paradoxalt nog, som aldrig har levt.

De som tvärtom har levt sina liv fullt och sant har inte samma rädsla för att livet ska ta slut. För de har verkligen levt, tagit vara på varje stund, stannat upp och lyssnat inåt, tagit ansvar och gjort medvetna val…

Har du lärt dej att leva?

Spelar du huvudrollen i filmen om ditt eget liv, som du själv har regisserat?

En riktigt härlig dag önskar jag dig idag :-)

Ursula